Årets tv-spel 2014 (TV-spelsdagboken)

årets tv-spel 2014

I år bestämde vi oss för att ge upp idén om att rangordna spel för att istället lyfta fram tio titlar som vi alla var tyckte var värde att få lite extra uppmärksamhet – spel som gjorde starka avtryck, spel som återvände i bättre form och spel som gjorde att vi tillbringade orimligt mycket tid med en kontroll i handen. Dessutom har alla fyra knåpat ihop egna listor som handlar om våra personliga spelintryck från året. 2014 är över och vi har absolut inte hunnit med att spela allt men här kommer de spel vi gillade starkt.

Bayonetta 2

Det var nog inte bara vi som lyfte på ögonbrynen när det stod klart att Nintendo skulle finansiera och publicera nya Bayonetta. Var det verkligen ingen annan som trodde på projektet? När spelet väl kom ut och unisont hyllades bland kritiker var det säkert pengafolk i andra läger som suckade tungt. Bayonetta 2 kontrollerar bättre än ettan, är snäppet galnare än ettan och är ett absolut måste för alla som äger ett Wii U. Tyvärr är det inte så många som gör det.

Binding of Isaac: Rebirth

The Binding of Isaac har sina rötter i flash och fick en ny chans i och med släppet på konsol. Kort efter att man greppade kontrollen infann sig den där känslan av ”jag ska bara”. En fyratimmars-session senare var mamman död. Ja, det är ett annorlunda spel. Rouge like-upplägget och de till synes oändligt galna uppgraderingarna gör att det hela tiden finns lust till att fortsätta för att se vad som finns i nästa rum.

Child of Light

Ubisoft står för ett av de absolut bästa och framförallt vackraste spelen i år. Med sitt underbara lilla plattformsliknande äventyrsrollspel som mest liknar poesi i spelform, bjuds vi på en mörk och melankolisk historia om en drömvärld som behöver räddning. Med ett rollspelsupplägg som gifter sig otroligt fint med plattformsutforskande och en grafik- och ljudbild i världsklass är det ren och skär spelglädje som möter digital konst. Precis lika mysigt som det är roligt.

Dragon Age Inquisition

Ettan var riktigt jäkla bra. Tvåan var en riktig jävla besvikelse. Trean är… smått lysande. Utan att förlora djupet har Bioware lyckats skapa ett relativt actionorienterat rollspel som präglas av politik, relationer och sidequests. Om du vill går det att spenderas precis hur många timmar som helst i världen Thedas. Vårt tips är dock att inte göra varje litet sidouppdrag eftersom spelet då tappar fart.

Far Cry 4

En av de utan tvekan största, mest äventyrliga och roliga upplevelserna i år bjöd Ubisoft på med Far Cry 4. Trots ett gameplay väldigt likt det i föregångaren lockas man ständigt tillbaka till Kyrat tack vare den otroliga mängd saker man kan sysselsätta sig med. Jakt, lönnmord, racing, gyrokopterflygning, nämn det och du kan göra det. Fruktansvärt kul och en enormt hög bara-lite-till-faktor. Se upp för giftormarna, de bits.

Grand Theft Auto V

Grand Theft Auto V släpps för andra gången inom loppet av ett år och GTA har nog aldrig varit bättre. Med ett nytt FPS-läge, en oöverträffad virtuell stad, fantastiska uppdrag, extremt välgjorda karaktärer och med en unik fingertoppskänsla briljerar Rockstar återigen. Spelet är fyllt till bredden med innehåll som skapar spelminnen för livet och det säger en del om vad de faktiskt har åstadkommit. GTA V var fantastiskt redan 2013 – 2014 är det fulländat.

Hearthstone: Heroes of Warcraft

Hearthstone är kortspelet som fick alla som inte gillar kortspel att bli helt galna i kortspel. Blizzard slog till med ett free-to-play-spel som inte var själlöst eller girigt och efter att ha spelat åtskilliga timmar Hearthstone kan vi konstatera att det är fruktansvärt beroendeframkallande. Att skapa den perfekta kortleken och lyckas besegra motståndet med strategiska snilleblixtar kommer aldrig att bli tråkigt.

Mario Kart 8

Del 8 i Mario Kart-serien är årets kanske snyggaste spel, trots att det huserar på den minst kraftfulla konsolen. Dess detaljrikedom och charm kommer från Nintendos varmaste spelhjärta, och varje bildel, bana och figur är behandlad med största möjliga noggranhet. Även i dess nya utsökta skepnad känner man sig hemma i spelkänslan, intensiteten och känslorna vid en tät målgång – euforin vid knapp vinst och ilskan vid bananskal på mållinjen.

Shovel Knight

Shovel Knight är något av en åttabitarsälskares våta dröm. För även om vi har sett vår beskärda del av retrodoftande indietitlar de senaste åren sticker Shovel Knight ut ur mängden. Genom att låna stenhårt från en rad olika klassiska titlar så som Mega Man och Duck Tales, kombinera detta med lite rollspelselement och en svintajt kontroll lyckas spelet övertyga på alla nivåer. Spelet låter som en NES-titel, ser ut som en NES-titel och kan ibland vara lika frustrerande svårt som en NES-titel. En fantastisk sådan.

Super Smash Bros. for Wii U

Egentligen skulle man här kunna klistra in motiveringen till MK8 och byta ut några ord. Det nya åttaspelarläget gör Smash mer kaotiskt och hetsigt än någonsin. Oavsett vilken handkontroll man använder sitter den, med Frexxis ord, ”som en smäck i handen”, och Smash är ett praktexempel på ett spel som är lätt att lära, svårt att bemästra. Super Smash Bros till Wii U är lika balanserat som det är obalanserat, och är monstruöst roligt att spela.

 

Årets Indie

Det har fullkomligt haglat ut indiespel i år, främst till Sonys fjärde spelstation som tycks vara som klippt och skuren till att spela intressanta underdogs på. Ett av de absolut bästa i år är det underbara Towerfall Ascension. Ett spel där upp till fyra spelare ska hoppa på varandra eller ha ihjäl varandra med pilar. Pilar som sedan måste plockas upp igen för att kunna användas. Totalt kaos utbryter på minimala banor med fällor och andra faror på. Enkel grafik och klockren kontroll gör detta till det ultimata partyspelet.

Ett annat härligt indiespel är Tribute-utvecklade röjarliret Mercenary Kings, där vi får kötta fiender i högt tempo likt spel som Contra. Mycket humor och åttiotalsklyschor som haglar tätare än kulorna på skärmen.

I somras gav oss Supergiant Games det bländande vackra spelet Transistor. Där fick vi följa den dödliga rödtotten, med det passande namnet Red, på äventyr i en futuristisk stad fylld med fiender som hans stora svärd kan göra slarsylta av. Ett spel med lika tuff som vacker inramning och väl värt en genomspelning.

Vill du ha humor när du lirar indie ska du testa Octodad: Dadliest Catch, spelet som i princip går ut på att ta dig igenom livet som en bläckfisk förklädd till familjefar. Det är svårare än vad man tror att fixa till en familjefrukost när du har ett gäng med tentakler att kontrollera.

Även spelet Counter Spy bjuder på en stor dos humor och smygaraction när du ska avvärja ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjet. Löjligt kul och ett måste för er indienördar.

Året på Playstation Plus

TowerFall: Ascension
När fyra kompisar sätter sig i soffan och tävlar mot varandra, då uppstår magi. Med lite lätt klaustrofobiska banor gäller det att vara ett med kontrollen och tänka smart för att stå kvar som vinnare. TowerFall bidrog till en hel del svordomar och skratt under 2014. En given favorit när man har vänner på besök.

Velocity 2X
Jag är svag för sci-fi och shoot ‘em-ups, Velocity 2X passade mig som handen i handsken. Utvecklarna har på ett smart sätt lyckats kombinera ett action- och pusselspel i 2D med en rymdshooter. Här är dock fokus på att samla objekt och att göra det snabbt snarare än att meja ner fiender på löpande band. En närmast harmonisk upplevelse tillsammans med den härliga musiken.

Strider
En snygg 2D-plattformer med en metroidvania-värld som sätter action i centrum. Utforskandet kommer aldrig till sin rätt men man introducerar kontinuerligt nya färdigheter som gör både striderna och plattformsdelarna underhållande över tid.

Dust: An Alysian Tail
Den första halvtimmen med Dust var magisk. Musiken, grafiken och kontrollen tycktes vara helt perfekt. Den känslan kom av sig något under äventyrets gång men utan att försvinna helt. Fantastiskt målade bakgrunder och en underhållande fightingmekanik gjorde att det höll hela vägen till eftertexterna.

The Binding of Isaac: Rebirth
Isaac blir instängd i källaren och börjar jakten på att döda sin mamma. Det är ett på flera sätt ett annorlunda spel men också välgjort och beroendeframkallande. Med sorgetårar som vapen och helgalna uppgraderingar tar sig Isaac fram i rum efter rum och det är svårt att lägga ifrån sig kontrollen.

Årets soundtrack

Shovel Knight – Spel som försöker hitta det där klassiska åttabitarssoundet låter oftast som slätstrukna kopior och ärligt talat kan det vara svårt att med nya noter bräcka de nostalgiska känslor som uppstår i gamla klassiker. Shovel Knight ignorerade detta och levererade ett av årets bästa soundtrack.

Journey to Silius – Ett spel jag har nött ordentligt i år är Sunsofts Journey to Silius som släpptes till NES för ungefär 25 år sedan. Förutom att vara en riktigt stabil actionplattformare har Silius ett soundtrack att dö för.

Castlevania III: Draculas Curse – 2014 var året jag skaffade ett Famicom och efter en del eget letande lyckades japanspel hitta ett fint komplett exemplar som jag inte kunde motstå. Med ett ljudchip inbyggt i kassetten tillverkades fantastisk fyllig musik utöver det vanliga. Bra spel dessutom.

Transistor – Jag önskar verkligen att jag kunde gilla Transistor lika mycket som jag gillade Bastion. Men även om spelet inte fångade mig så gjorde soundtracket det. Darren Korb skrev musik som både skapar atmosfär i spelet och fungerar utmärkt på egen hand.

Rogue Legacy – Under några veckor kunde jag inte spela annat än Rogue Legacy på Playstation 4. Jag var helt besatt av spelmekaniken och att nöta banorna i spelet om och om igen. I ett sådant läge är det viktigt att musiken inte driver en till vansinne och det gjorde den inte. Snarare tvärtom.

Old Dogs, New Tricks

Nintendo har med en handfull titlar visat industrin att de fortfarande är överlägset bäst på vad de gör. Och de har visat det med ren spelkvalitet – genomarbetad funktionalitet, vältestad känsla och enorm charm. Ändå har vi det bästa framför oss.

Blizzard Entertainment har under 2014 gjort ett tio år gammalt spel nytt igen. De har erkänt inte ett utan två misslyckanden och vänt bägge till det bättre i form av Reaper of Souls och Overwatch. De har även gjort entré på F2P-marknaden med Hearthstone: Heroes of Warcraft, ett av årets bästa spel. Det är väldigt imponerande.

The Game Awards gjorde starka intryck på mig. På E3 känns alltid spelutgivarna och konsoltillverkarna som rivaler, men när paret Williams och Koji Kondo gick upp på scénen fylldes jag av glädje och gemenskap. Jag tror inte jag var den enda som blev aningen rörd.

Electronic Arts lyckades med Dragon Age II, Mass Effect 3 samt Battlefield 3 och 4 skapa ett dåligt rykte om sig, vilket späddes ytterligare av den samtida indie-vågen som gjorde det häftigt att tycka illa om stora utgivare. EA:s nya, mer transparenta stil tilltalar mig, och med titlar som Dragon Age Inquisition har de onekligen stärkt sitt varumärke under 2014.

Den som kunnat lägga generationshetsen åt sidan har haft fantastiska spelmöjligheter under 2014. PlayStation Store är fullt med riktigt fina spel till PlayStation 3, mindre som större, till löjligt bra priser. Det finns ingen anledning att rota i trötta reabackar.

0 Comments

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

CONTACT US

We're not around right now. But you can send us an email and we'll get back to you, asap.

Sending

Log in with your credentials

Forgot your details?